Regionförstoring och mindre spridning av bebyggelsen

Östra Mellansverige har en flerkärnig struktur. Nät med vägar, järnvägar och vattenvägar binder samman städer och tätorter som tillkommit under olika epoker. Under senare delen av 1900-talet har bebyggelsen främst brett ut sig längs vägnätet och kollektivtrafikens sträckningar. Stockholmsregionens roll som storregionalt centrum har stärkts när resmöjligheterna förbättrats. På senare tid har även universitets- och högskoleorterna Uppsala, Linköping, Örebro och Västerås utvecklats till storregionala centrum.

Den pågående regionförstoringen möjliggör ett mer varierat näringsliv, en mer robust arbetsmarknad, ett större och mer varierat bostadsutbud och rikare tillgång till service och tjänster i olika delar av regionen. Möjligheterna till högre produktivitet genom synergier och skalfördelar ökar. Utvecklingen underlättar även samverkan över administrativa och sektoriella gränser.

Effektiv kollektivtrafik och medvetet stadsbyggande  är förutsättningar för en hållbar regionförstoring

Bebyggelse och flerkärnighet i Stockholms län

Behov av stärkta samband mellan stadskärnorna i Stockholmsregionen

Den storstadsnära landsbygden förändras

Tät bebyggelse ger en attraktiv stad 

Ett splittrat stadslandskap i förorterna

Gröna kilar och stränder under påverkan